Livet
...som går framåt till trots förkylning och ett samhälle i corona-skräck. Och visst är det ett samhälle i skräck som vi ser, börsen rasar, människor handlar för att klara sig hemmavid i minst 14 dagar (helt enligt MSB krisinformation som utkom för nått år sedan) och arbetare permitteras, företag drabbas hårt och de rika blir lite fattigare. Största krisen sker kanske där, i huvudet på de rikaste i samhället. Mest drabbad blir ju de redan utsatta grupperna, alltså inte de rika.
Detta inlägg ska dock inte belysa viruset mer än just så här. Eller lite till faktiskt. Att inte stänga ner skolorna bidrar till att de elever som stannar hemma i symptom som är eller liknar corona (enligt stadsministerna uppmaning) hamnar efter och tvingas jobba ikapp i en helt onormal takt framöver. Som alla vet så är det varje barns rättighet att gå i skolan och ta del av allt lärande men så länge inte skolorna sätts i karantän så blir effekten förödande. Alla elever i min kommun har en egen dator, ett klassrum i cyborg, vilket gör det enkelt för skolorna att ställa om till hemmastudier i karantän och är det inte smidigare för samhället att ta dessa ca 3 veckor hemma istället för att dra ut på lidandet för alla de elever som kommer att påverkas negativt med extra mycket stress för att hinna ikapp? De unga nu är ju generationen vi verkligen ska värna om, det är här våra framtida politiker och chefer sitter. Låt oss tänka ett steg längre en Tegnell med följe.
Jag tycker det är skolornas ansvar, huvudmannens ansvar, att se till att skolgången säkras för ALLA barn. En modell likt semestern skulle ju funka, det funkar ju liksom under sommaren, visst?
